Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld och förtryck handlar ofta om att begränsa en persons livsutrymme, till exempel genom att kontrollera val, relationer, rörelsefrihet eller framtidsmöjligheter.
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett samlingsbegrepp för den kontroll, de hot och det våld som används för att tvinga en person att följa familjens, släktens eller gruppens normer med syfte att bevara eller återställa gruppens heder.
Hedersnormer kan se olika ut mellan familjer och samhällen och kan förändras över tid. Ofta bygger de på patriarkala och heteronormativa värderingar där män har större makt än kvinnor, och där oskuld och kyskhet värderas högt. Gemensamt är en kollektivistisk och hierarkisk struktur som begränsar individens frihet.
Rykte, oskuldsnorm och kontroll
Ryktets betydelse i hederskontexter
I hederskontexter har ryktet en avgörande betydelse och fungerar som ett centralt verktyg för social kontroll. En grundläggande norm är att flickors och kvinnors sexualitet ska kontrolleras. Det innebär att deras rätt att själva bestämma över sin kropp, sina relationer och sitt privatliv begränsas.
Familjens och släktens heder anses vara direkt kopplad till hur flickor och kvinnor uppfattas bete sig. Det är därför inte enbart faktiska handlingar som har betydelse, utan också hur omgivningen tolkar och talar om deras beteende. Ett rykte om att en flicka eller kvinna brutit mot normerna kan anses dra skam över hela familjen – även om uppgifterna saknar grund.
Könssegregering och oskuldsnormer
Könssegregering används ofta som ett sätt att upprätthålla oskuldsnormer. Genom att strikt skilja flickor och pojkar åt i sociala sammanhang, i hemmet och i vardagen försöker man minska risken för att flickors rykte ifrågasätts eller att de misstänks ha brutit mot föreställningar om kyskhet.
Separationen fungerar som ett kontrollverktyg för att bevara bilden av att flickor är ”orörda” och därmed värna familjens heder. I vissa fall utsätts flickor och unga kvinnor för krav på att bevisa att de inte har varit sexuellt aktiva genom så kallade oskuldskontroller.
Att genomföra oskuldskontroller eller att utfärda intyg som påstås visa om en person har haft sexuella relationer är olagligt, både inom hälso- och sjukvården och i privat verksamhet.
Digitalisering och förstärkt kontroll
Digitaliseringen har förstärkt ryktets spridningskraft och därmed dess betydelse som kontrollmedel. I detta sammanhang kan rykten användas för att utöva makt och kontroll över både flickor och pojkar, kvinnor och män.
Hot om att avslöja en relation som anses otillåten kan användas som påtryckning, exempelvis i utpressningssituationer. Detsamma gäller hot om att sprida bilder, filmer eller uppgifter utan samtycke. Sådana hot kan användas för att pressa någon till sexuella handlingar, manipulera eller kraftigt begränsa en persons handlingsutrymme.
Våld och förtryck
Studier visar att det finns ett samband mellan att leva med hedersnormer och att vara utsatt för olika former av våld. Hedersrelaterat våld och förtryck används av flera anledningar. Det kan dels syfta till att få individer att leva enligt familjens regler och förhindra att dessa bryts. Det kan också användas som en bestraffning mot personer som har, eller misstänks ha, handlat i strid med familjens normer och värderingar.
När överträdelser anses ha skett kan detta utlösa bestraffningar och sanktioner i form av kränkningar, hot om våld och våld.
Våld kan komma i många former och omfattar ett brett spektrum av handlingar:
Fysiskt våld innebär att en person utsätts för fysisk skada eller smärta. Det kan handla om allt från knuffar, slag och sparkar till mer allvarliga former av misshandel som strypgrepp, brännskador eller könsstympning.
Psykiskt våld kan ta sig många uttryck och handlar ofta om att kontrollera, skrämma eller bryta ner en person. Det kan bestå av förolämpningar och nedvärderande kommentarer som får personen att känna sig värdelös eller skamlig, eller olika former av hot.
Digitalt våld kan innebära att någon kontrollerar den utsattas mobil eller följer och övervakar personen med hjälp av spionprogram, GPS eller andra spårningsverktyg. Det kan också handla om att tvingas visa sin telefon. Det kan även vara att sprida bilder och rykten på nätet.
Socialt våld kan innebära allt från begräsningar i umgänge till att bli isolerad, utfryst eller förskjuten från sin familj eller släkt.
Sexuellt våld är det när någon tvingar eller pressar en annan person till sexuella handlingar utan den personens samtycke. Det kan handla om allt från så kallade omvändelseförsök eller oskuldskontroller till oönskad beröring eller våldtäkt. Sexuellt våld kan även ske digitalt. Det kan handla om att tvingas titta på filmer med sexuellt innehåll mot sin vilja eller att pressas eller hotas att skicka sexuella bilder eller att någon sprider privata bilder av sexuell karaktär utan tillåtelse.
Ekonomiskt våld är när någon kontrollerar eller begränsar en annan persons pengar och resurser för att få makt eller bestämma över dem. Det kan handla om att ta pengar, hindra personen från att studera eller arbeta samt att en person tvingas skuldsätta sig för någon annans räkning
Materiellt våld är när någon förstör, tar eller skadar en annan persons saker som ett sätt att kontrollera eller skada dem. Det kan gälla till exempel kläder, smink, mobiler, eller andra personliga ägodelar. Våld mot husdjur brukar även inkluderas i materiellt våld.
Försummelse kan vara både känslomässig och fysisk. Det kan innebära att någon som har ansvar för en annan person inte tar hand om deras grundläggande behov, som mat, kärlek, trygghet, hygien eller vård.
Latent våld är när hot eller fara finns närvarande utan att det alltid syns eller märks direkt men som påverkar personen starkt i vardagen. Tidigare erfarenheter av våld eller övergrepp skapar en ständig rädsla eller osäkerhet att det kan hända igen.
Eftervåld kallas det som fortsatt påverka livet även efter att man har brutit med personen eller personerna som utsatt en för kränkningar och våld. Det kan exempelvis handla om att nekas skilsmässa, tvingas leva skyddad eller gömd, ständigt återkommande vårdnadstvister eller tvingas betala tillbaka ”brudpris”.
Hedersrelaterat våld och förtryck kan ske över nationsgränser det vill säga att våldet är transnationellt. Det kan innebära att beslut om våld kan ske i ett annat land än där offret befinner sig. Det kan även handla om att barn eller vuxna kvinnor skickas utomlands utan möjlighet att återvända till Sverige.
Barnäktenskap och tvångsäktenskap
Barn- och tvångsäktenskap som en form av hedersrelaterat våld och förtryck och är olagligt i Sverige och regleras i BrB 4 kap. 4 c §.
Barn- och tvångsäktenskap präglas av stark kontroll, sociala sanktioner och kollektivt ansvar inom familj eller släkt. Flickor drabbas i högre grad än pojkar, men även pojkar och unga män utsätts. Äktenskapen kombineras ofta med andra kränkningar, som bortföranden, skolfrånvaro, isolering, psykiskt våld och i vissa fall sexuellt utnyttjande. Unga riskerar att giftas bort både i Sverige och utomlands, ibland under familjebesök. Äktenskapen kan syfta till att säkerställa familjens kontroll över sexualitet, rykte och ekonomi, eller för att reglera konflikter inom släkten.
Homo- och bisexuella personer samt transpersoner löper en särskild risk att giftas bort mot sin vilja. För familjen kan äktenskapet ses som ett sätt att begränsa eller stoppa dem från att uttrycka sin sexualitet eller könsidentitet. Även barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är en särskilt utsatt grupp, eftersom de ofta har svårare att försvara sina rättigheter och kan vara mer beroende av sin familj.
Könsstympning
Könsstympning av flickor och kvinnor innebär att delar av de yttre könsorganen skadas eller tas bort. Det bryter mot mänskliga rättigheter och barns rättigheter. I Sverige är könsstympning förbjuden enligt lag (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor. Förbudet gäller alla former av ingreppet, inklusive försök, planering och att inte stoppa eller anmäla brottet.
Traditionen är flera tusen år gammal och förekommer främst i vissa länder i Afrika och Mellanöstern. Oftast utsätts flickor mellan 4 och 14 år, men även spädbarn och ibland vuxna kvinnor, till exempel i samband med giftermål eller graviditet. Inom vissa grupper förekommer även att kvinnor återstympas efter en förlossning, så kallad reinfibulering, vilket också är olagligt.
Könsstympning kan ge allvarliga hälsoproblem både direkt och på lång sikt. Risken för skador ökar ju mer omfattande ingreppet är och beroende på hur det utförs. Akuta problem kan vara blödningar, infektioner, skador på organ, chock och i värsta fall död. Långsiktiga besvär kan vara både fysiska, psykiska, sociala och sexuella.
Bortföranden utomlands
Bortföranden och kvarhållande utomlands
Varje år förs barn, unga och vuxna ut ur landet av närstående, eller hålls kvar utomlands mot sin vilja. De riskerar då att utsättas för exempelvis barnäktenskap eller tvångsäktenskap, könsstympning, försök att ”ändra” en HBTQI-persons identitet, så kallade uppfostringsresor eller andra former av kontroll, hot och våld. Syftet är ofta att tvinga personen att anpassa sig till familjens hedersrelaterade normer.
Det är framför allt barn och unga vuxna som drabbas. De kan förbjudas att ha kontakt med personer utanför familjen, släkten eller den grupp som upprätthåller kontrollen. Bortföranden innebär också ofta att den utsatta hindras från att gå i skolan och från att få tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård.
Bristande skydd och behov av tidiga insatser
I flera fall har en eller flera myndigheter redan haft kännedom om personens utsatthet innan bortförandet sker. Ofta har skolan, och ibland även socialtjänsten, under en längre tid haft signaler om att något inte står rätt till i familjen. Det kan handla om att den bortförda personen själv varit föremål för oro eller insatser, eller att ett äldre syskon haft kontakt med socialtjänsten.
Erfarenheter visar att många bortföranden hade kunnat förebyggas genom tidigare och mer samordnade åtgärder.
Utlösande faktorer
Bortföranden sker ofta i samband med en konflikt eller händelse som upplevs hota familjens heder. Det kan till exempel handla om att en ung person vill välja partner själv, bryta en förlovning, leva mer självständigt eller på annat sätt inte följa familjens eller släktens normer.
Även kontakt med socialtjänst eller andra myndigheter kan uppfattas som ett hot. Det kan ses som ett ingripande utifrån som riskerar att synliggöra kontrollen eller våldet i hemmet, vilket i sin tur kan påskynda beslutet att föra personen utomlands.
Särskilt utsatta
HBTQI-personer och personer med funktionsvariationer är ofta särskilt utsatta om de lever i en hederskontext.
Funktionsvariationer kan uppfattas som en skam för familjen, vilket i vissa fall leder till försök att dölja en funktionsnedsättning för omgivningen. Detta kan i vissa fall leda till sämre levnadsvillkor för den utsatta då den inte får den hjälp och stöd den är i behov av och har rätt till.
HBTQI-personer som lever i en hederskontext får det ofta svårt eftersom det ofta ses som skamligt att avvika från traditionella könsroller. Detta kan handla både om vem man blir kär i och hur man själv vill leva sitt liv. Föräldrar eller släktingar kan försöka tvinga fram en förändring, så kallade omvändelseförsök, för att återställa eller skydda familjens “heder”. Det kan innebära att personen tvingas bli heterosexuell, exempelvis genom religiösa ritualer eller genom att tvingas gifta sig med någon av motsatt kön.
Hedersrelaterat våld och förtryck är olagligt
Barnäktenskapsbrott innebär att det är straffbart redan att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott regleras i BrB 4 kap. 4 c §.
Även vilseledande till äktenskapsresa och underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott är kriminaliserat, enligt BrB 4 kap. 4 d §.
När det finns inslag av exploatering ska människohandel alltid övervägas före äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa. Människohandel kan bli aktuellt vid tvångsäktenskap mot ersättning (brudköp), när kvinnor ”överlåts” mellan män eller familjer, när en kvinna förväntas ”ärvas”, eller när barn skickas iväg för att exploateras. Tvångsäktenskap kan innebära att offret utnyttjas sexuellt eller för arbete, och om personen är under 18 år krävs inget otillbörligt medel för att det ska räknas som människohandel. Även försök, förberedelse, stämpling och att inte avslöja brottet är straffbart. Reglerna finns i Brottsbalken 4 kap. 1 a §.
I Sverige är det olagligt att undersöka någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att, för egen eller annans del, bedöma om personen har haft, eller om det framstår som att personen har haft, vaginalt samlag eller deltagit i jämförbara penetrerande sexuella handlingar enligt 4 kap 4 f § Brottsbalken.
Det är också förbjudet att skriftligen eller muntligen intyga att någon annan har haft vaginalt samlag eller deltagit i jämförbara penetrerande sexuella handlingar, eller att så inte är fallet enligt 4 kap 4 g § Brottsbalken.
Lag (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor, kriminaliserar alla typer av könsstympning och ingrepp i det kvinnliga könsorganet i syfte att det ska framstå som att personen inte har haft samlag. Könsstympning och oskuldsingrepp är olagligt oavsett om samtycke till ingreppet har lämnats eller inte.
Även försök, förberedelse, stämpling samt underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott är straffbelagt enligt lagen.
Kravet på dubbel straffbarhet är undantaget. Det innebär att gärningen inte behöver vara kriminaliserad i det land som könsstympningen utförs i för att brottet ska omfattas av svensk lagstiftning. Den misstänkte måste ha en koppling till Sverige vid tidpunkten för brottet för att kunna dömas. För att lagen ska vara tillämplig räcker det dock med att målsäganden vid tiden för brottet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.
Hedersförtryck regleras i Brottsbalken 4 kap 4 e § och innebär en strängare straffskala för den som med hedersmotiv upprepat och konsekvent begår vissa brottsliga gärningar mot en person. Gärningarna ska upprepat resulterat i att en persons integritet har kränkts och ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet ska vara fängelse i lägst ett år och högst sex år.
Det finns inga krav på att det är en närstående som ska ha utfört brottet.
Brottet liknar i sin konstruktion fridskränkningsbrotten, men utan kravet på att brotten utförts av någon närstående. Avsikten med det nya brottet är att det ska träffa upprepade kränkningar och att man ska se att gärningarna sker mer systematiskt.
Den innebär att lagstiftaren ser särskilt allvarligt på brott som begåtts med hedersmotiv.
En straffskärpningsgrund är en omständighet i en brottslig handling som gör att straffet för brottet kan bli hårdare än det annars skulle ha varit. Det är motsatsen till en strafflindrande omständighet, vilken kan leda till ett mildare straff.
Den särskilda straffskärpningsgrunden regleras i BrB 29 kap 2 § p.10. Den innebär att lagstiftaren ser särskilt allvarligt på brott som begåtts med hedersmotiv. Straffskärpningsgrunden omfattar brott där ett motiv varit att bevara eller återupprätta en enskild persons heder eller en hel familjs, släkts eller liknande grupps heder.